Jimbaran och Uluwatu

En och en halv dag i Jimbaran med halvdåligt väder, alltså regn, sol, regn, sol... Regnperioden är i antågande på Bali. Det blev just inte mycket bad dessa sista dagar på Bali, inte som vi tänkt oss. Enda gången det var dags för bad skulle det ske i poolen som hörde till rummet vi hyrde. Det såg okej ut när jag gled ner i vattnet för att svalka mig men efter att ha sparkat runt där en stund upptäckte jag till min förfäran att där flöt runt små vita äckliga larver. Jag for upp med ett skrik och skrubbade mig ren i duschen två-tre gånger. Det där hotellet, Heaven Hills villas var en riktig besvikelse faktiskt på många sätt och vis (så många att jag inte ska trötta ut er med detaljerna). Det låg långt utanför Jimbaran och att ta taxi till stranden hade ju kunnat fungera bra om det inte vore för det ständiga trafikkaoset. Man fick planera dagsaktiviteterna noga för att slippa sitta och köa bort halva dagen. Ändå har jag köat mer än jag någonsin gjort!

Vi besökte Pura Luhur Uluwatu templet och alla dess apor. Det passade bra att göra en halvmulen dag som denna. Uluwatu tronade upp sig på klippan längst ut på spetsen flera meter ovanför det knallblå havet. Vägen ringlade sig upp mot templet och här och var stötte vi på apor. Det var närgångna och nyfikna apor, ja helt orädda. Antagligen lite för mycket matade av turister. Tydligen ska man inte hålla i små saker som man är rädd att bli av med.

Två kvällar på raken åt vi grillad färsk fisk på stranden i Jimbaran. Där dukas borden upp på stranden när solen går ner, killarna med banjo och trummor börjar spela och röken från tillagningen ligger tät. Detta var verkligen höjdpunkten i Jimbaran. Det var så gott!

Fiskare på stranden i Jimbaran

Uluwatu

Apa vid Uluwatu

Upp i norr och ner i söder

Vi startade från Ubud på morgonen för att återuppta vår stora Tempel Tour. Vi var bara i Ubud en natt och det var ju på tok för lite! Det var en jättemysig stad och vi både bodde bra och åt gott (på restaurang Three Monkeys). Lite shopping blev det till och med i form av ett par örhängen och en klänning.

Ja, åter till vår Tempel Tour med Maddy.... som idag faktiskt inte dök upp. Istället skickade han en kompis som sa att Maddy hade fullt upp med ceremonier hela dagen och inte kunde dyka upp. Antagligen hade kära Maddy hittat en ännu bättre kassako och helt enkelt valt att dumpa oss. Hur som helst fick vi åka på vår fortsatta turné med Maddys kompis istället, som tyvärr inte var helt lysande på engelska. 

Vi gick på det stora hela på Maddys ursprungliga plan, ja minus flera av hans tempelplaner.
Första etappen gick norrut, upp i bergen, mot Bedugul. På väg dit, strax utanför Ubud, besökte vi en kaffe- och fruktodling där vi fick provsmaka ungefär tusen sorters kaffe! Där passade vi förstås på att prova det Indonesiska kaffet Kopi Luwak. Kaffet är gjort på kaffebönor som först blivit uppätna av mårddjur och som man sedan tagit hand om och gjort kaffe på. I skrivande stund har jag ännu inte hunnit ta reda på hur man kom på att just detta skulle vara gott -det känns ju lite knasigt alltihopa. Kaffet var gott men inte något utöver det extra... förutom vetskapen.

Det regnade ganska mycket hela dagen eftersom vi var bland bergen. Runt templet Pura Ulun Danu Bratan i Bedugul var det dimmigt och vi hade svårt att se omgivningarna. Det var fint ändå förstås! Processionen med människor på väg till ceremoni var något alldeles extra tycker jag.

Etapp 2 skulle gå genom små byar och via risfält söderut igen. Närmre bestämt till kustorten Jimbaran. Risfälten såg vi inte så mycket av eftersom regnet stod som spön i backen och hotellet i Jimbaran var helt omöjligt att hitta. Bilköerna runt Denpasar var inte nådiga och gjorde att det inte heller var så lätt att vända någonstans. Vår chaufför för dagen pratade bara mer och mer indonesiska med oss ju mer stressad han blev över att inte hitta. Det var inte alls speciellt kul då! Men vi förstår att det inte var lätt att hitta hotellet och faktum är att vi hoppas att varken fler chaufförer eller turister hittar dit. Fortsättning följer...

Kaffe. Kopi Luwak i den gröna koppen

Pura Ulun Danu Bratan

På väg till ceremoni

Tempel tour

Mot slutet av vår semester blev det så dags att göra lite utflykter och inte bara bada, äta och gå på Balinesisk massage. Vi hade bestämt träff med Maddy igen. Han skulle ta oss till Bat Cave (ett tempel med en grotta full av fladdermöss), Kingdom Palace, Mother temple/Pura Besakih med mera, med mera, innan vi till slut skulle komma till Ubud för övernattning. Vi får nästan lov att kalla dessa dagar för tempel tour eftersom det blir en hel del av det. Maddy har en plan och vi liksom hakar på. Det gäller att försöka få en balans i allt men som troende hindu tycker han naturligtvis att tempel är det viktigaste.

Vi såg jättefina tempel och framför allt Mother temple gillade jag. Men det absolut intressantaste är att från bilvägen få se små glimtar av det vardagliga livet på Bali. En kvinna kliver ut på vägen för att hålla en ceremoni över bilen vi reser i. Genom att hålla ceremonier över bilar, mopeder och bestick tackar man nämligen järnguden för att han gör det vardagliga livet så mycket enklare för alla människor.

Längs med vägen ser man apor, risfält, kvinnor som står och säljer frukt, barn som leker och män som bygger hus. Vägarna slingrar sig fram, upp och sedan ner för bergen. Det är väldigt fint.

Fr.v. En ceremoni vid Gua Lawah/Bat Cave, lotusblomma, staty i Klungung, en offergåva (de finns överallt!) och heliga Barong-masker

Tempel i Klungung med drake i taket och en man på väg till en ceremoni i The Mother Temple

Dockor, risterrasser och delar av The Mother Temple

The Mother Temple

Blue Lagoon Beach och White Sand Beach

Så här mycket har jag nog aldrig badat! Den fuktiga hettan gör att vi i princip antingen badar i poolen eller i havet. Vi badar tills allihop har fingrar som är skrynkliga som russin!

Blue Lagoon Beach, som ligger precis vid vårt hotell är väldigt lättillgängligt för snorkling så där har vi guppat runt med cykloper och kollat på färgglada fiskar bland koraller. Nackdelen är att vi och fiskarna fått trängas med sopor som flyter runt på ytan. Men just det kan nog bero lite på hur mycket vinden har blåst in i viken. Vi förväntade oss just ingenting av snorklingen där vilket gjorde att vi blev positivt överraskade! Vi är inte så bra på fisksorter och andra havsdjur men fick veta att den konstiga orangea saken på havsbotten var en Sjöpung.

Nyårsafton spenderade vi på White Sand Beach som ligger en timme utanför Padangbai. Där var stranden betydligt finare men snorklingen betydligt sämre. Vi hade en riktigt bra taxichaufför som pratade på så mycket att tiden i taxin bara försvann. Hans namn var Maddy och han berättade mycket om Bali och hinduism -speciellt om hinduism eftersom han själv är mycket troende hindu. Han berättade att alla familjer på Bali har sitt eget tempel i sitt hus och att alla byar har minst sex tempel, vilket sammanlagt blir åtminstone hela en miljon tempel på Bali. Det är ändå ganska lätt att föreställa sig den mängden tempel eftersom man ständigt passerar små tempel var man än går.

White Sand beach